|
Vladimir Majakovskij
Samtal med kamrat Lenin
Med högvis med
arbete
och ett virrvarr av scener försvann
ljuset,
en dag var förbi. Vi var två i
rummet:
jag
och Lenin - han på min
vägg
som fotografi. Ur hans vidöppna
mun
strömmar kraftfulla ord, hans
borstiga
mustascher
är uppåtstrukna om
mänsklighet
talar
hans ansiktes rynkor. Bakom denna väldiga
panna
finns ännu väldigare tankar. Under
honom
passerar
människor
i tusental ... Skogar av fanor
...
stäpper av händer
... Glädjestrålande
reser jag mig ur min stol. Jag vill
gå
till
honom
och säga vad jag tänker. "Kamrat
Lenin,
jag är
här
med min rapport helt utom
tjänsten
direkt ur mitt hjärta. Kamrat,
det
är ett helvetiskt
jobb
som måste bli gjort men det kommer
att göras
och en del är färdigt redan.
Vi
upplyser
och klär de fattiga och nakna och
utvinner
alltmer järnmalm och kol. Men samtidigt
är
det
så mycket som saknas men gott om idiotiska
kräk
som jag inte tål. |
Man tröttnar på
att
alltid
behöva vara på sin vakt. Sedan du
dog
har det
krupit fram ett ganska
rikt
sortiment av patrask som stryker omkring
även
här
i vårt land. Det är
en ändlös
mångskiftande skara banditer ett
helt
betagande
typgalleri av
horbockar
och
stövelslickare
och allsköns parasiter plus en
del
sekterister och fyllesvin - dom går
här
och
jäser
på sitt fisförnäma vis med reservoirpennor i fickan
och ordnar på magen.
Vi ska bunta ihop dom
givetvis men att bunta ihop
allihop
är inte gjort på momangen. Kamrat
Lenin,
i rökiga och sotiga fabriker bland sädesfälten är det tanken på
dig
som
gör
att vi inte sviker. Det är ditt hjärta och namn
som får oss att
andas
och leva för kampen!" Med högvis med
arbete
och ett virrvarr av scener försvann ljuset,
en dag var förbi. Vi var två i
rummet:
jag
och Lenin - han på min vägg
som fotografi. |